känslosamt inlägg
okej såhär är det, känslokall? Knappast! Har hört det från ett par människor med dem har fel, dead wrong. JAg har helt enkelt starka åsikter om sådant andra inte vill prata om. Vissa ser mig även som en känslokall person bara för att jag kan vara seriös kanske för att jag är sur och arg ganska ofta? Kanske för att jag inte är så kärleksgivande.. Ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte om det egentligen, dem får se på det hur dem vill. Sättet jag ser det är annorlunda än vad många andra i min ålder ser på saker, jag hatar när folk tror att vi lever i en bubbla där allt är fantastiskt & perfekt. Det är inte sant, människor som ser saker på det viset... vad ska jag säga? Kom igen var realistiska. Jag ser på allting ur en realistiskt vinkel, att fantisera om att det finns någonting som är bättre är så jävla onödigt, för när man kommer tillbaka till verkligheten kommer det som ett slag i ansiktet när man inser att det inte funkar så, att det inte är så som man önskar att det var. Be realistic for fucks sake. ´
Varför jag känner såhär vet jag inte, har alltid varit såhär, jag ser på saker anorlunda, jag ser något dålig men ändå något bra i allt. Men när det kommer till kritan vad är det som väger mest? Det dåliga eller det bra?
Det som drar dig neråt i ett mörkt oändligt hål & gör dig ledsen, sur, arg & kanske för en liten stund ytterst självmordsbenägen eller det som får dig att le & tro att du kan sväva bland molnen? (för ska vi vara riktigt realistiska så kan jag säga att man inte kan flyga, man kan inte sväva)
Är du glad? Fine va det men glöm inte att lyckan har sitt slut & snart kommer sorgen, snart kommer det som gör att du slutar le för en stund, snart kommer det som får dig att sparka på skåpen, slå någon eller önska att du bara kunde försvinna föralltid. Något kommer alltid i vägen, om det finns något som inte kan stoppas så är det sorgen & det onda. Alltså, det som sårar dig.
Jag säger nu inte att jag aldrig är glad, att jag aldrig ler. För det gör jag, varenda dag varenda jävla dag. Men det där onda, det där dumma & idiotiska som jag nämner är det som har gjort att jag insett att det inte går att vara så hela tiden. Jag är realistiskt så är det, anledningen till att jag är realistisk är händelser. My mind. Är så trött på att många tror att "allt kommer bli bra" & att "allt löser sig", det är inte så för om det hade varit så så hade jag inte suttit och skrivit det här.
börja aldrig drömma för när drömmen slutar förstår du att ingenting någonsin kommer vara så underbart som det var i drömmen. Drömmar är inte realistiska.
världen suger så är det!
en sak till förresten: Om du ser mig som en känslokall person så beror det på att du inte står mig tillräckligt nära, mina närmsta vet hur jag är. Men jag kan själv säga att jag är ganska så känslokall när det gäller vissa saker. Men inte alltid.
